Foto: Emelie Hübner

Tänk dig en augustiförmiddag på en skolgård. Solen steker asfalten, någon ramlar in efter ett tandläkarbesök, några bråkar om Kingregler. I bakgrunden pågår en fotbollsmatch. Sexorna möter femmorna. Hos femmorna finns en kille som laddat hela morgonen för just den här rasten. Han ska bära sitt lag på sina axlar. Han ska vinna mot de stora barnen. Han vinner mot de stora barnen, drömmer om större arenor. Han springer, tacklas och skjuter. Han är Sam Larsson.

Jag hoppas att kidsen dessa dagar fortfarande leker att de är någon och om så är fallet kommer (borde) alla vilja vara Sam Larsson.

Inga jämförelser i övrigt, egentligen, Sam Larsson spelar i ett numera funktionellt fotbollslag, omgiven av proffs som tjänar mer pengar i månaden än vad de där imaginära skolgårdskidsen någonsin kommer tjäna. Men, trots det, såg Sam ut som den där pojken idag; han pressade som en galning, sköt, dribblade, vann tillbaka bollen, spelade fram, dundrade in ett kanonskott och avslutade showen med att dribbla av målvakten (på tal om skolgårdsdrömmar) på ett sätt som var hämtat från en annan tid.

Det regnade på Listerlandet och det är inte längre augusti och planen var precis som en tidig höstplan ska vara: lite lätt svårkontrollerad. För de flesta. Inte för Sam Larsson (nu går jag vidare från Sam). Bollen studsade bort från Heintz fötter ett par gånger för att ta ett exempel. Jakob Bergström jagade allt och ingen och Mjällby var väl egentligen aldrig nära att hota, alltså verkligen HOTA, Blåvitt?

Trots att första halvlek egentligen inte bjöd på så mycket mer än att Erlingmark inte per automatik kommer ta tillbaka sin plats från Bager kändes det som att Blåvitt hade kontroll. Žugelj visade på goda tendenser, Simmelhack likaså och de två står noterade för två matcher och lika många mål. Båda två gjorde alltså mål i sina allsvenska debuter för IFK Göteborg.

Bara en sådan sak.

Man får säga att avgående fotbollschef Jesper Jansson än så länge gjort ett tämligen lyckat sommarfönster.

Andra halvlek då? Jo, den var bra, tackar som frågar. Tidigare nämnda debutanter gjorde som sagt avtryck, Bager och Hermansson fortsatte vara stabila, Noah Tolf hade lekstuga ett par gånger och Felix Eriksson (vilket skott han har!) såg även han stabil ut.

Jag och Christian pratade i senaste avsnittet av podden om att Adam Bergmark Wiberg inte kunde haft en sämre timing på sin avstängning om han så försökt, och man kan väl konstatera att vi hade rätt där. Det här blir inte en lätt startelva att slå sig in i.

Månsson fortsätter leverera, Kevin Ackermann kom in och visade varför det var vettigt att plocka in honom som Bosmanspelare och det var synd att Viktor Andersson inte fick spika igen.

Aksum sa efter matchen att detta var den sämsta prestation Mjällby stått för sedan han kom dit och det vet jag ingenting om, men däremot vet jag att Blåvitt gjorde en bra andra halvlek och jag tror att det spelade in i Mjällbyspelarnas svaga prestation.

För övrigt har Rockson debuterat i La Liga. Det är ju kul!

Nu tar jag kväll och tänker gå till jobbet med rak rygg i morgon. En seger med tre bollar borta mot regerande svenska mästarna är värd att vara lite extra glad över.