Foto: Emelie Hübner

Vad är väl en bal på slottet…? Om just det är min kunskap gravt begränsad, men en kväll på Gamla Ullevi kan vara nattsvart, småtrevlig eller alldeles alldeles underbar.

Förhandsdiskussionerna handlade väl mest om vem som skulle ersätta Kruse. Skulle Island klara av att gå ensam som sexa (många var tveksamma till just det) eller skulle Gustav Svensson kliva upp ett snäpp och inta positionen som han under många säsonger prenumererat på? Erlingmark?

Ansvaret föll på kapten Svensson och tur var väl det för innan kvarten var spelad hade Island dundrat (nåja) in sitt femte mål för säsongen efter en passning modell bättre från Fenger som startade kontringen. Personbästa för islänningen.

Dessförinnan hade Bager stått för ett fint offensivt försvarsspel och dansken fortsatte att vara resolut under första halvleken. Resolut var också Erlingmarks passning i tjugonde minuten. Dessvärre var den också väldigt sned och Elis ställdes i en situation som han förvisso kunde (borde?) löst bättre. Grönsvarts skyttekung var dessbättre inspirerad av Roberto Baggio (eller Håkan Mild) och drog bollen stenhårt högt över.

Gurra som vaktmästare då? Jo, men visst fan flög det i första halvlek. Han städade, rensade och tacklades som om det vore 2019.

Blåvitt försvarade sig bra under första halvlek men leker man med elden bränner man sig till slut och för att Blåvitt ska slippa bränna sig behöver kedjan i fram med stöd av Heintz få tag i och hålla i bollen med högre frekvens.

Andra halvlekens inledning kändes rätt sömnig, inte minst för att vara ett derby. GAIS skapade väldigt lite och Blåvitt skapade i princip ingenting alls. Ett par varningar och en slutkörd(?) Noah Tolf ledde till ett trippelbyte och in kom RPL, Trondsen som inte spelat match sen Jesus gick i kortbyxor och Jagne. Den sistnämnde känns som en riktig derbyälskare.

När klockan tickade över 69 minuter tog sig Blåvitt in i offensiv tredjedel för elfte gången. GAIS stod vid samma tidpunkt på 29 tillfällen och känslan var att det inte sällan var Noah Tolf som såg till att bollen hamnade i offensiva lägen. Trondsen ville ta vid, han försökte ta vid, hade ett livsfarligt bolltapp som ledde till en kontring om Jagne avstyrde på egen hand precis innan Diabate fick möjlighet att avsluta från fritt läge en bit in i straffområdet.

Växelsången som GAIS supportrar försökte sig på under andra halvlek kunde jag gott klarat mig utan. Man måste kunna håna motståndare utan att använda ett så misogynt språk.

Allsvenskans store assistkung, Tobias Heintz, hade ingen rolig dag på jobbet. Det kändes som att det blev fel vad han än försökte göra. Fenger hade också en slitsam dag men det är ju rätt naturligt när man i princip bevakar ledning i 75 minuter plus tillägg. RPL överpresterade inte heller men han tog ett, i min smak, klokt gult kort.

Rockson fick också kliva in och det är en fascinerande ung man. Det känns som att han är exakt så snabb som han behöver vara. Han är alltid snäppet snabbare än sin motståndare, oavsett vem han möter. En oerhört älskvärd spelare.

Foto: Emelie Hübner

Elis - den på många håll så ifrågasatte - håller sin fjärde nolla för säsongen och återigen tar han en boll som man inte kan förvänta sig att han ska ta. Han blir ju dagens stora segerorganisatör.

Det här var annars en omgång där guldet kunde vinka av Malmö på väg till perrongen, Värnamo skulle tackas för sin medverkan och Europadrömmen gå upp i rök för Blåvitt. Guldet hamnar inte i Malmö, men Värnamo är inte utslagna och Billborns Blåvitt hänger på i toppens nedre skikt.

Clemmensen såg till att GAIS-spelarna fick ackompanjeras av “Alla hatar GAIS i Göteborg” och segersången kommer eka ut i natten.