Foto: Emelie Hübner

Det var Eidurs (väldigt fin spelare, sonen alltså) pojk och Princes pojk och rekorddyra Hyltebrukpojkar i kombination med en svindyr Sigurdsson som mönstrades (Ekong inbytt, förvisso) men det var en enkel ung man från Kopavagur som skulle stå i centrum.

Ramon Pascal Lundqvist fick stämpla ut redan innan avspark och det tackade Kolbeinn Thordarson för genom att springa för glatta livet, knoppa in en Heintz-frispark och, på tal om ketchup, tillsammans med Felix Eriksson se till att Malmö fick en chans att kvittera. Elis ville annat och Berg Johnsen fick se sig blåst på konfekten efter en fin räddning.

Ska man säga något om första halvlek också kanske? Den var väl ungefär som att titta på en maskin vittvätt.

Rydström bytte och bytte, men om de så hette Isaac Kiese Thelin, Ali eller Bolin hände inte så mycket och han föll på eget grepp i sin iver att rotera.

Santos fick komma in och vädra morgonsol, men i övrigt var Billborn lugn. Inte ens Jagne byttes ut runt 60:e, trots en tidig varning. Bara en sådan sak.

Blåvitt kämpade, sprang, försökte och Fenger var ett defensivt monster och Noah Tolf visade att han är på riktigt, inte bara med boll. Han hade Skogmar i innerfickan och på andra sidan hade Malmös yttrar stora problem med Felix Eriksson.

Mot slutet fick Jonas Bager komma in och Carlén fick byta av Jagne med några minuter kvar av matchen för att stänga ner. Visst, första halvlek är trist och man skapar inte farliga matcher i tjog över 90 minuter, men man vinner boll högt många gånger, man skapar halvchanser och Malmö lyckades å sin sida inte skapa så vidare mycket mer.

Inför matchen protesterades det återigen mot Håkan Mild och kommunikationschefen (av alla). Det är lätt att förstå att många är missnöjda med de senaste säsongernas resultatmässiga kräftgång. Frågan jag ställer mig är om Håkan Mild inte är inblandad i den här säsongens relativa framgång.

Visst, jag är själv inte fri från skuld. Jag har klagat på tränare Billborn och jag tycker fortsatt att Blåvitt skapar för få chanser och att spelare som Carneil (när han väl varit frisk) och Brantlind borde fått speltid så här många matcher in i säsongen, men Blåvitt under Billborn ser bättre ut än på länge.

Ett extra plus till en väl genomförd match av domaren också. Jag får också stämma in i matchhjälte Thordarsons hyllning till Elis. Wow!