Foto: Emelie Hübner

För ett år sedan: för dålig för att åka med på matchläger och dessutom för dålig för att kallas in till detsamma. En Frölundaknegare gick före i kön. Ett utlån till Norge och en återkomst där man helt sonika ryckt tröjan. Nu: Bäst i Blåvitts tävlingspremiär.

Jag fick stryka mina anteckningar från första halvlek. Det var för dålig touch här och för långsam där i kombination med att de unga ytterbackarna ser okej ut och att det faktiskt händer saker kring Markovic.

Det krävs en del för att resa sig på det sätt Markovic rest sig. Visst, beslutsfattarna från förra året är borta. Ola Larsson trivdes inte eller vad det nu var som hände och Askou har lämnat för att få sparken i Tjeckien.

Imam Jagne ser onekligen intressant ut och där är känslan att kontinuitet kommer att göra honom till en riktigt bra spelare. Jag säger faktiskt detsamma om Kruse.

Men i övrigt var första halvlek mest av allt en läskig syn för oss Blåvita.

I andra halvlek hade Heintz tinat upp och under stunder visade han upp sidor som ska bli kul att följa. Markovic fortsatte - i brist på bättre ord - briljera på sin kant och Ramon Pascal Lundqvist såg emellanåt även han bra ut. Däremot behöver han hitta rätt positioner oftare. Han försvinner under för stora delar av matchen.

Det har pratats om att Blåvitt saknar en nia och om Linus Carlstrand ska ta upp kampen med nyligen värvade Max Fenger behöver han sätta de chanser han får samt vara mer noggrann i samtliga aktioner. Jag vill inte döma ut honom, men jag har lite svårt att se en blivande skyttekung i honom. Inte för att jag tror att Max Fenger heller kommer vinna någon skytteliga, men han är god för fler mål än Linus rent statistiskt.

Jag får en känsla av att Linus Carlstrand inte kommer åka till Danmark och semestra framöver. Dansk efter dansk plockas in för att hålla honom utanför elvan.

Billborn sa inför att man inte toppat formen inför Svenska Cupen och mellan raderna kunde man läsa att förväntningarna skulle hållas nere. Detsamma gäller nog även motståndet.

Blåvitt var tämligen överlägset superettanlaget från Uddevalla, men spelarna var för slarviga eller ringrostiga eller osamspelta eller en kombination av allt för att förvalta det spelmässiga övertaget. Samtidigt, i dagens fotboll verkar inte sällan andra siffror än de på poängtavlan vara av stor vikt och kikar man på sånt kanske Blåvitt var otroligt bra.

Jag nöjer mig med att konstatera att jag är glad över att 2025 har börjat på riktigt och att Blåvitt, precis som Billborn sa inför, har en bra bit kvar att vandra. Vad det beror på övergår däremot mitt förstånd.