Foto: Emelie Hübner

Inför dagens match låg fokus på helt andra saker. Supportrar var undrande och man kan tänka sig att en och annan whatsapp-tråd gick varm. Eman Markovic och Tobias Heintz hade uppdaterat sina tröjnummer.

Men bara en av de båda norrmännen var med i dagens startelva. Heintz lämnades utanför matchtrupp på grund av känning. Detsamma gällde återigen för Carneil vars största konkurrent i elvan stod för två assist efter att ha varit likblek under första halvleken.

En annan Blåvit snackis den här vintern har varit vem som ska bli förstemålvakt. Billborn har sagt att det är öppet, men nog betyder det någonting att Elis är den som fått två gruppmatcher? Elis fina fötter kanske har fått oförtjänt mycket ros och hans fina reflexer kanske har fått lite för lite, men dagens insats var nog inte dödsstöten för Dahlbergs 2025.

Sen måste jag tillägga att de där korta igångsättandet inte precis var bra för hjärtat och att det blir rörigt när Djurgården sätter en förhållandevis hård press är inte bara Elis fel. Jag tror inte att August Erlingmark började fila på tackgåvor efter att ha fått reda ut en tämligen stressig situation efter Markovic sjukhuspass i första halvlek.

Blåvitts första 15 minuter var riktigt bra och Felix Erikssons inlägg till Jagne var också det bra. Nicken var inte mycket att säga något om. Blåvitts försvarsspel vid de följande målen går att säga desto mer om. Känslan är att man blir oproportionerligt svaga under större delen av första halvlek.

Men vi gick till paus med 2-2 och kvartsfinalhäng.

Andra halvlek var något svårare att analysera. Men Ramon hittade slutligen ut på plan och stod för två framspelningar (tänk, vad fel jag haft om honom!) och Markovic visade att han har en bit kvar när motståndet är av bättre märke.

Clemmensen, Fenger (kommer vara med i mitt Fantasylag), Tolf och fler med dem stod för fina insatser. Jagne blandade och gav, Kruse likaså, men känslan är att de två kommer att växa i takt med att spelsystemet sätter sig. Inte för att spelet inte sitter - det ser bra ut under många anfall. Blåvitt fyller på med mycket folk, använder ytterbackarna på ett bra och för motståndarna krångligt sätt och man kan så att säga såra motståndare på flera olika sätt.

Allt sammantaget är stigen som Blåvitt nu vandrar på kantad av mysiga snår och kanske kan man höra något vattenfall i bakgrunden och ljuset man som supporter skymtar mellan träden ser med största sannolikhet inte ut att vara ett tåg.

4-3-seger borta mot Djurgårdens IF en dag i mars är inte illa pinkat. Låt oss hoppas att säsongen och spelet utvecklas i symbios