Foto: Emelie Hübner

Det var väl inte riktigt så här det var tänkt? Samtidigt var det väl precis det här som var planen? Håkan Mild lämnar IFK Göteborg, för jag vet inte vilken gång i ordningen, i ett mycket bättre skick än när han tog över föreningen. För det ska han ha ett stort, mycket stort, tack.

16 säsonger som spelare, 459(!) matcher, varav över 200 i Allsvenskan. Några år som sportchef och ytterligare ett gäng som klubbchef. 55 mål blev det också, något som Mild själv hajade till över när vi satt och spelade in det första avsnittet med honom.

Var börjar man ens? Är jag ens värdig att skriva den här texten? Håkan Mild har levt med och i IFK Göteborg i sammanlagt över två decennier. Att säga att han brinner för IFK Göteborg räcker inte. Håkan Mild ÄR på många sätt IFK Göteborg personifierad, även om han själv inte vill ta de orden i sin mun. En person som tar sig tid för supportrars frågor, som gjort allt för att vinna, allt för att IFK för varje dag ska bli lite bättre än igår. Det har varit (utifrån mitt perspektiv) hans mål, hans drivkraft i sammanlagt över 20 år.

IFK Göteborg har inte blivit lite bättre för varje dag. Faktum är att Blåvitt gått kräftgång i stort sett sedan 2017, om inte ännu tidigare, och de senaste åren är inga undantag. Om man bara tittar på det sportsliga, men Håkan Mild är inte enbart ansvarig för de sportsliga resultaten; ekonomin har successivt blivit bättre, Gamla Ullevi är alltid slutsåld och nu, år 2025, går dessutom herrlaget återigen bättre med den bästa tabellplaceringen på åtta år. Damlaget tog sig under samma säsong upp till elitettan.

Om man lyssnar noga på första avsnittet av två kommer man få en tydligare bild av Milds roll i sporten.

Jag tror inte att det finns en bättre tid att lämna över skutan än nu. Jag tror heller inte att det funnits något alternativ för Håkan Mild till att lämna över sin älskade förening till näste person i gott skick. Min orubbliga övertygelse är att Håkan (det finns bara en Håkan i Göteborg) hade stannat ett år till eller två för att kunna lämna över något välmående, något att bygga vidare på.

Allt det där är imponerande på så många sätt, men det som imponerat mest på mig, och troligtvis stora delar av Fotbollssverige är att han stått kvar, orubblig, trotts att vindarna under långa perioder uppnått orkanstyrka och mer därtill. Hot, hat, avgångskrav, men ingenting har fått honom att lämna. Han har gått till jobbet varje dag för att göra IFK lite, lite bättre. Han har gått till matcherna, hört de hårda orden, sett de hånfulla, hatiska banderollerna och skakat av sig det. Han har inte vikt undan för något. Är det enbart en styrka? Kanske inte, men det visade sig vara det bästa för IFK Göteborg.

Om det pratar vi en hel del i avsnitt två.

Återigen, tack för allt, Håkan! Jag, och många med mig, kommer att sakna dig.

Och tack för att ni lyssnar på podden.