Foto: Emelie Hübner

Andra raka förlusten, sjätte för säsongen och tio inspelade poäng på tolv matcher. Spelare kastade under bussen och juniorer som plötsligt ska göra simprov i tuffast tänkbara vatten.

Visst, Månsson, som sägs vara en väldigt stor talang (större än Brantlind enligt vissa) skulle inte simma runt bland späckhuggare, vithajar och giftiga maneter, men väl i ett vågigt hav, ett väloljat maskineri där spelarna vet vad de ska göra om en lagkamrat gör x, y eller z.

Blåvitts spelare verkar å sin sida knappt ens veta hur de ska knyta skorna (hej, Erik Sorga). Det blir liksom svårt att vinna matcher då. När den ene plötsligt stöter samtidigt som den andre ser till att hålla en djup offsidelinje så att Malmös spelare har hela avenyn att springa på.

Det blir också svårt när ingen verkar veta vad den ska göra i offensiven. Om Heintz har bollen utanför straffområdet får han väl hitta på något Heintzigt och hoppas på att de andra är med på det. Det finns inga så kallade linjer att falla tillbaka på, systematik saknas helt och hållet och spelarna ger fan i mig inte ens allt för emblemet (RPL såg ärligt talat knappt trött ut i pausintervjun).

Stiller ska ha sitt, som man säger, han också. Knappt några mittbackar av Allsvenskt snitt i truppen. Hela Brantlind-soppan. För få ytterbackar och Coimbra etc. osv. m.m.

Tränarna må vara bakbundna av en för svag trupp sett till vad de vill göra, men vad de vill göra spelar ingen roll eftersom de bedöms på vad de gör och det de gör med det här laget är inte bra nog. Man hade kunnat spela en mycket enklare, mer destruktiv, mer hängslen, livrem, säkerhetsbälte från början. Man valde en mer komplicerad väg och nu står vi här, i ett läge som är värre än det som Billborn tog över för två år sedan. Ni kanske minns varför vi inte fick se riktig ”Billbornfotboll” under första halvåret? För dig som inte minns: Vi fick inte se Billbornfotboll för att poängen skulle skyfflas hem till varje pris. Det ledde till 17 poäng på 18 matcher.

17 poäng på sista 18 räcker inte för nytt kontrakt, den här gången.

Spelarna behöver en ny röst. De behöver något att tro på. De behöver enkelhet. De behöver inte flyttas från läktaren till elvan och tillbaka utan att passera gå. De behöver förutsägbarhet och kramar och inte att hängas ut i media.

Blåvitt förlorade för övrigt matchen med 4-0 efter att Blåvitt inlett matchen bra. ”Vi spelade bra första fem”, som Billborn uttryckte det. Resterande 85 + tillägg var tämligen smärtsamma.

Nästa match är på fredag mot BP. Vi får väl se vem som kan simma då.