Foto: Emelie Hübner

En dag på jobbet tänkte jag fram till och med matchminut 73. Då blev det plötsligt lite darr på ribban, lite nervöst, ängsligt och oroligt. Iallafall för mig, men Joachim Björklunds IFK Göteborg har ett starkare psyke än undertecknad för i ärlighetens namn blev det en rätt komfortabel seger, trots allt.

Var ska man börja? Rimligtvis vid Sam Larsson som återigen gjorde mål, som återigen var fullständigt dominant under stora delar av matchen, men ju längre matchen led desto mer lutar jag åt att Jonas Bager var bäste spelare i Blåvitt.

IFK Göteborg skapade chanser och halvchanser nog för att avgöra matchen tidigare. Rönning i Halmstads mål stod för en stabil insats, men tittar man på statistiken var det Halmstad som hade flest chanser att avgöra matchen och Jonas Bager stod för en otrolig tackling när han stoppade den tidigare supertalangen Joel Allansson (debuterade i Allsvenskan för IFK 2011) från att göra mål.

Det blev onekligen mer nervöst än det hade behövt och jag landar ändå i att domaren plötsligt dömde sämre än vad jag gjorde tidigare under eftermiddagen när jag fick rycka in för att döma sjumanna med kort varsel (då glömde jag ändå bort att jag dömde vid ett par tillfällen och gick och snicksnackade lite med spelarna). Halmstads straff är ett skämt och om det är straff måste Tolfs chans vara straff och om Carneil inte får sitt andra gula när han kommer en kvart sen in i Felix Erikssons skalle bör inte Alfons Borén få gult för sin klumpiga tackling någonstans norr om 80.

Det går att rada upp orättvisa efter orättvisa när det kommer till domsluten och det är väl mer klädsamt att göra det efter att ha vunnit än efter en förlust.

Jag tycker IFK ser fortsatt spännande ut under Björklund och att man tar små steg hela tiden. När Felix Eriksson dönar in 2-0 kändes det verkligen som att det skulle kunna rinna iväg (undertecknad tippade 4-0 i senaste avsnittet av Kamratpodden som hade ett kort segment om just den här matchen).

Matchen blir svår att analysera för att jag tycker att Blåvitt är ett överlägset lag ända tills dess att domaren bestämmer sig för att jämna ut oddsen och han kan omöjligen vara nöjd med sin insats när han ser om matchen.

På lördag väntar bortamatch mot BP innan det är dags för ett landslagsuppehåll. Ett uppehåll som kommer lägligt sett till mina nerver och för lagets möjlighet att bli än mer samspelta av att få träna mer och hårdare tillsammans. Är det här bara början på något riktigt bra, tro?

För övrigt, Kamratgårdsdagen imorgon. Det blir mysigt.