Foto: Emelie Hübner

Pressade tränare, pressad fotbollschef, pressad trupp och ett oerhört pressat läge. Förlust och Blåvitt hade varit cementerade i tabellens bottenskikt under flera veckor framåt. Seger skulle innebära, inte andrum, men väl ett poängsnitt som kan leda någonstans.

Sam Larsson var på plats på bänken tillsammans med Månsson och Clemmensen och man undrade ju om Billborn fått solsting när man såg elvan. RPL och Ottosson från start och Blåvitt inledde skapligt piggt. Under matchens absoluta inledning.

BP var det bättre laget, det får man ändå erkänna, tills Hansen fick fullständigt hjärnsläpp (på tal om solsting), dubbelsulade Tolf i bröstet och Ladebäck kunde inte annat än att dela ut ett rött kort.

Blåvitt tackade för gratisbiljetten in i matchen och lät första halvlek rinna ut i sanden.

Månsson fick för övrigt komma in under första akten på grund av en skada på en blek Ottosson. I paus byttes Clemmensen in och ut gick Ramon Pascal (som borde ha Lundqvist på ryggen) och tog platsen till höger vilket gjorde att Adam Bergmark Wiberg fick flytta över till vänster och Blåvitt såg faktiskt genast bättre ut. Tänk att kvaliteten på grejerna kan påverkas av att spela spelare på rätt positioner.

Jag tycker att känslan är att RPL och Heintz vill åt samma ytor och ingen av dem verkar vilja vara ute till vänster. Det leder till att Blåvitt nästan ser ut att ha ett numerärt underläge i någon mening.

Första halvlekens fullständigt bedrövliga presspel blåstes bort med halvtidsvisslan.

Rockson som inledde matchen bra gjorde 1-0 efter en mycket fin nick på hörna och en liten stund senare lade Ladebäck fram sitt bästa argument i VAR-debatten när han lät Oliver Berg knuffa undan bollen en hoppande Tolf med händerna och rusade vidare mot mål. 1-1 efter en kall chip efter ett, faktiskt, horribelt svagt ingripande av domaren.

I 74:e minuten var det dags för Sam Larsson att återigen äntra Gamla Ullevis gräsmatta och efter att ha sett honom spela i styva 20 minuter kan jag säga att jag blir förvånad om han är en hemvändare från de sämre hyllorna.

Clemmensen spelade fram Sam Larsson till ett kalasläge som slutade med en hörna och halvannan minut senare låg bollen i mål efter att Clemmensen återigen spelat fram Larsson och själv tryckt upp bollen i krysset efter en tilltrasslad situation.

Vi får stanna lite där. Clemmensen är vår poängbäste spelare efter Heintz trots bristande speltid. Jag förstår inte varför man inte spelar honom så mycket det bara går. Han är dessutom i ”säljbar” ålder. Istället ska Billborn ha in sina favoriter (ok, sin favorit) till varje pris.

Matchen slutar 2-1 och det jag tar med mig är att Sam Larsson har kvaliteter i vissa situationer som ingen annan kommer ens i närheten av, att Clemmensen är vass och att Rockson kan spela 90 minuter utan att ge bort poäng.

Simon Strand får helt enkelt hoppas på att Hammarby vinner på söndag för att helgen ska kännas godkänd.

Billborn kan andas ut för en stund. Säsongens tredje seger är ett faktum trots ett bitvis för dåligt försvarsspel och ett anfallsspel som känns rätt idéfattigt och än är det för tidigt att säga att han är rätt man att led IFK Göteborg in i framtiden.